Idag, för exakt två år sedan, försvann min bästa killkompis, min "lillebror" och en bit av mitt hjärta från jorden. Han valde att ta sitt liv. Varför förstår jag inte än idag. Klart han hade det jobbigt, oerhört jobbigt, men det skulle gå och fixa om han bara gett det en chans. Inte en dag går utan ett minne, en bild eller röst som kommer upp i huvudet av dig. Du är nu himlens vackraste ängel, Guds bästa vän och en stor saknad här nere.
Jag vill bara spola tillbaka tiden och stanna där den var som bäst.
Vi stod på Strandbadet idag både min familj och din. Theodora var som vanligt väldigt söt och ville leka istället för att stå still, och det är ju så fruktansvärt svårt att säga nej till henne. Vi tog en tyst minut och efter det sa vi alla ett varsitt minne av Charlie, då kom tårarna som jag hållit inne. Alla minnen vi har tillsammans. Det jag kommer ihåg bäst är när vi var på Gotland... När du absolut skulle testa att kissa på elstängslet i kohagen intill stugan o jäklar! När vi smög på Sofie och Stephan som hade "privattid" i bilen och dom blev så galet förbannade, det gjorde bara saken ännu roligare. När vi gick på Vikingafestivalen ensamma och han berättade att han tyckte att Amy Diamond var snyggast i världen och hur paff jag blev när han en dag blev tillsammans med Michaela som är en kopia av Amy Diamond. 
Sedan åkte vi tillsammans till graven där så många samlats, tänt ljus, gett rosor och skänkt en tanke.
Så mycket skratt vi delat som nu är borta.
Jag älskar honom av hela mitt hjärta och hoppas verkligen att han har det bättre där han befinner sig nu. Saknaden är obeskrivlig.

Charlie Åhlander 
1993-06-05
2010-10-24

Vila i frid mitt älskade charmtroll.