Det känns sim att jag kämpar. Har kämpat på så bra med skolan, tagit tag i det här med körkortet, kämpar med att hålla humöret uppe, kämpar med träningen men det känns som att allting går bakåt, åt alldeles fel håll. Det bara rasar utan en endaste liten förvarning. Vill inte gråta och vara en jävla mes men det är svårt att alltid vara den glada och roliga Idha.
Allting har varit så bra en period nu, men för ett tag sen kom magknipen varannan dag och jag får aldrig tillräckligt med sömn och när jag väl somnar har jag bara konstiga och smutsiga drömmar. Kanske är det så att jag är rädd för att drömma och därför inte heller kan sova. Vad vet jag...
Skulle helst av allt bara vilja ha någon jävla medicin som stänger av mina känslor helt och hållet. Ja, fy fan vad underbart det skulle vara. Leva i princip smärtfritt. Vilken jävla nolla jag är.