Blev en jobbig kväll.. Hjärnan började gå på högvarv och alldeles för många fina bilder av Charlie ploppade upp i mitt huvud. Det jag minns så jävla bra är hans härliga skratt. Fina lilla Charlie.
Har inte vågat tänka på honom så mycket på senaste tiden. Antar att jag varit rädd att gråta, tänka, minnas.. Som nu.
Men det känns faktiskt ganska bra att vara ledsen. Även fast mina tankar leder till tårar så känns det lite bra, då vet jag att jag aldrig någonsin kommer att glömma honom. Det skulle aldrig kunna hända.
Åh vad jag saknar honom.
Det var han som gjorde mig glad, men kunde fortfarande göra mig arg som iiiingen annan kunde, det var han jag delade min första puss med. Mitt charmtroll!
Jag älskar dig så mycket och den kärleken kommer aldrig att ta slut. Aldrig!

All min kärlek till dig!! <3