Har varit van vid att träffa Alwin varje dag. Nu har jag inte sett honom sen o lördags, alltså fem dagar sedan. Fattar hur töntigt de låter men de blir helt konstigt. Så nu när mamma kom ner med Alwin till gymmet blev jag helt till mig och bara började grina. Kunde inte sluta heller. Min fina bästa underbara Alwin. 

Tårarna har runnit i en timma även fast de inte ens är kvar. Känner mig ju lagom bölig. Tycker synd om alla som tränar som behöver stå ut med mig haha. Nä skoja bara, jag gömmer mig bakom receptionsdisken ju!