Jag försöker vara allt, ibland lite för mycket. Jag vill hinna med allt skolarbete, som just nu är analysera en två timmar stumfilm, analysera en film från 1948, historia uppgifter, nationellt i svenska och projektarbete. Men okej om det bara hade varit det att tänka på, men nu är det inte så. Jag har en hund, en pojkvän och ett hem att hinna med också.
Idag var jag hos veterinären med Allison igen, var lite orolig för att hennes stygn såg lite halvtaskiga ut och Tomi hittade två knölar där under. Men dom tog bort stygnen och sa att allt såg bra ut, och knölarna var bara vävnad som de lånat från andra delar i kroppen och lagt in för att det ska läka bättre. Men sen när vi skulle därifrån stoppade dom oss innan vi hunnit in i bilen och sa att de hade fått provsvaren på Allisons tumör de opererade bort, och den var inte godartad. Och risken är att de kommer fler, efter löp. Hur fan går allting till, hur kan allt gå så förbannat jävla dåligt? Blir så jävla ledsen när jag tänker att jag kanske måste ta bort Allison, för om hon behöver opereras flera gånger senare kommer hon inte alls må bra. Så för hennes eget bästa skulle de vara att låta henne somna in. Och vad gör jag då? Ja det vet jag inte. Så jag hoppas för allt i världen att det inte kommer tillbaka, jag ber till Gud för det!
Och i övermorgon ska jag på mammografin. Börjar bli lite nervös trots allt, fast det ska nog inte vara några problem!
