Känner mig helt slut, i både kropp och själ. Har haft en lugn skoldag med en lektion inklusive utvecklingssamtal. Det gick bra.. hoppas jag. Mia visade till och med sympati, vilket jag inte riktigt vet om jag ska placera på plus eller minuslistan. Visst, jätteskönt att se att hon också har mänskliga känslor men samtidigt.. tyck inte synd om mig, det kan jag göra själv. Saker händer och det finns ingenting att göra åt, tyvärr. Deal with it.
Satte mig i soffan för ett tag sen för att äntligen ta tag i svenskan jag ska ha muntligt nationella i på fredag, men icke! Då känner jag den frätande lukten av kattkiss IGEN, ja då har Myran såklart kissat i soffan för... ja jag vet inte vilken gång, går inte ens att räkna på båda händer hur många gånger detta hänt. Börjar bli otroligt jobbigt och jag tror inte att Myran heller mår bra av detta beteende. Kan även bli ett stressmoment från min sida, vilket inte är bra, speciellt inte nu. Så Tomi skulle ringa veterinären så får vi väl låta Myran somna in, usch vad hemskt! Men det är nog bäst, både för henne och för oss alla i det här hemmet.
Nu ska jag plugga lite svenska, kanske historia och filmkunskap, får se vad orken räcker till. Sen har vi tvättstugan vid fem och ska även hinna ner till mamma för att äta lite mat.